twomakesone

Har så mycket frustration i mig som bara måste ut på nåt sätt.
Alltså, den här staden. Jag både hatar och älskar den. Då jag hatade den som mest flyttade jag härifrån och det är precis vad jag känner för just nu. Men denna gången är det inte lika lätt. Alla vet ju att i en stad där alla känner alla så snackas det väldigt mycket och personen det handlar om får oftast veta allra sist. Är det brist på saker att fylla sin tillvaro med som får det att bli så eller är människor bara i största allmänhet onda och elaka? Jag är sjukligt trött på sånt här iaf .. Både för min egen och andras skull.

En annan sak som irriterar är vänner som håller inne med saker, kanske är ledsna eller irriterade över något som man på något (oftast ovetandes) sätt har orsakat, men som inte säger det rakt ut! Varför säger man inte bara vad man tycker och tänker och reder ut allting?? Jag kan absolut inte hålla inne med sånt utan säger med en gång till om jag har något som trycker oh gnager inom mig. Men, det är kanske så att värdesätter man inte just den vänskapen så tar man hellre avstånd och ogillar personen lite sådär på håll .. Väldigt dumt tycker jag.

Fortfarande massa bly i kroppen men det försvinner väl med tiden.